Jaha varför är det alltid så, det spelar ingen roll hur många gånger ni avbryter mig jag försöker ändå prata men när jag väl får prata så har ni byt ämne helt och då är det ändå ingen som lyssnar... menar ni med det att jag ska vara tyst eller ska jag fortsätta försöka prata?  

Det är inte många som egentligen förstår hur jag mår, det är nästan ingen som förstår hur jag har det, jag gillar inte att berätta om mina problem för det är ändå ingen som vill veta.. eller det är några som bryr sig påriktigt, några som inte bara sitter och vill att jag ska prata klart så dom kan prata om hur dåligt dom mår och hur synd det är om dom, några som vill lyssna på mig som vill försöka hjälpa mig så gott det går. Men det är sällan jag verkligen orkar prata om allt som har hänt... Allt med familjen och killen som jag trodde jag hade en framtid med som bara sket i mig som inte bryde sig för fem öre, som trodde att jag alltid skulle finnas där för honom, men nej jag orkade inte sitta och vänta på att DU skulle höra av dig förengångsskull eller att du kanske skulle kunna messa och bara sagt hej eller vad fan som helst, men nej inte ett ända sms från ingenstans, eller hur dåligt man mår av den här jävla skit skolan..           

FY FAN VAD JAG HATAR DEN HÄR SKOLAN !!!!


Alla på skolan har någon lärare dom kan prata med vissa har flera stycken men jag vågar inte prata med lärarna om hur jag mår, för jag vet ju redan vad dom kommer säga

- Ta det inte så hårt, alla ungdomar går igenom denna period...-

Nästan alla tror att jag inte mår dåligt alls, alla tror att jag ALDRIG kan må dåligt verkar det som...

jag orkar inte...

att alltid må så här är det en livsstil eller blir det bättre eller vafan é  grejen !?
att bara vilja gråta tills jag får vätskebrist eller bara sätta mig i ett hörn och självdöööö..!!!

ne nu ska jag inte beklaga mig någe mer..

eran Carro





- blir det inte bättre vet jag inte vad jag gööör...-